Gollum

Den 11 maj 2005 åkte vi med fjärilar i magen till uppfödaren som vi skulle köpa vår första hund av. Han var en stor schäfervalp som hette Gollum. Vi kom hem med vår gris och han fann sig tillrätta med en gång. Verkade aldrig sakna sin mamma och syskon utan var så otroligt trygg. Livet rullade på. Vi gick kurser och hade massor med planer för vårt charmtroll. Sommaren 2006 röntgade vi hans armbågar och höfter. Svaret var otroligt jobbigt att få. Hans ena armbåge var riktigt illa däran. Vi kämpade vidare. Han vart sämre, han vart bättre och han vart sämre igen. I november samma år fick vi lov att inse att han skulle inte bli bättre igen. Den 3 november åkte Fredrik med Golle till veterinären, han skulle få komma till en bättre plats. Nu springer han i hundhimlen med alla andra hundar.

Han blev bara 1½ år men han hann fylla våra hjärtan med massor med kärlek och lycka! Han var underbar och han vart Alex bästa vän och dom sprang här hemma och jagade varandra, hade Golle kunnat skratta hade han nog skrattat lika högt som Alex när dom lekte. Det är enorm sorg för oss alla att han inte längre finns hos oss, men han har det bättre nu!